Typisk start kände jag - hej hej bloggen. Har just nu bara en stor känsla av att behöva skriva av mig, så jag gör helt enkelt det. Vilken jävla skitvecka, skitveckor. Jag önskar jag hade barnsjukdomar när jag var liten och inte som vuxen?! Började förra
veckan med dålig i magen, som senare utvecklades till bihåleinflammation (?!) och sen när jag kände mig frisk från bihåleinflammation och skulle till jobbet så dyker öroninflammation 2.0 på mig under natten. Så jävla galet. Pontus och barnen försökte
muntra upp mig på min födelsedag så gott de kunde… men svårt att se bortom en igentäppt näsa och huvudvärk. Så en mindre härlig födelsedag just i år. Och öroninflammation… helt ärligt. Inget jag önskar någon överhuvudtaget! Den smärtan… senast jag upplevde
liknande smärta var vid Wilmers förlossning tror jag. Herregud.
Sängliggande, sjukskriven. Natten mellan onsdag och torsdag var jag vaken 23-05 av smärtan. Vårdcentralen för penicillin och sen kunde jag äntligen somna framåt 16-tiden på torsdagen och sov av och till till 09 på fredagen. Smärtan är fortfarande där.
Känner mig mest i vägen och har nog aldrig känt mig så ensam som under de senaste dagarna… men Pontus har mest försökt se till så jag har lugn och ro. Så himla fint av honom, men nu vill jag bara att detta ska vara över.
