I dags läget känns det som att vi är så kalla. Man tänker på sig själv, sitt eget bästa och saker som egentligen är ganska obetydliga i det stora hela. När vi egentligen inte har en aning om ifall vi kommer leva imorgon.

Jag vet att man inte kan gå runt med dödsrädsla jämt, men ibland måste man ha det i tankarna. Har man sagt det man vill säga till en person? Innan det är försent måste man tala om för människor det man vill tala om för dom. Jag vet att det är svårt. Kanske man har någon sorts stolthet som inte får knäckas?

Fast visst känns det bättre att få det man vill ha sagt sagt? Man kan inte göra mer än förklara läget och kommunicera :) Denna tanke gav Grey's anatomy idag. Jag blev nog lite berörd...