Idag för ett år sedan så kom hon äntligen. Efter ett väldigt långt förlossningsförlopp så kom hon äntligen upp på mitt bröst och all smärta var borta. Det var bara glädje, viss oro och kärlek kvar. Ungefär vid den här tiden för ett år sedan arbetade de
på mig så jag skulle sluta blöda och de skulle få ut moderkakan. Lite försent kom den ut och jag förlorade två liter blod. Så vid den här tiden låg förmodligen Freja och myste på pappans bröst. Den 30/1 klockan 06:16, det kommer nog förevigt att
kännas speciellt. Vår lilla stjärna, mitt lilla hjärta. Alltså den kärlek jag känner för henne, jag trodde inte att den existerade. Hur det är möjligt att älska en liten människa så otroligt mycket! Hon ger oss tusenfalt tillbaka :) älskade unge!
